Det är så här man ska må när man fattar beslut som berör många människor. Naturen ger mig perspektiv och jag kan skilja på stort och smått. Här är jag i kontakt med mig själv helt och fullt.

Orden från från den kände koncernchefen med tiotusentals anställda har etsat sig fast. I naturen fick han tid till eftertanke och reflektion – något som han saknade i sin vardag och som han menade leder till bättre och klokare beslut.

Vad är en Quest?

En Quest kan vara starten på eller förstärkningen av en medvetandeexpansion. Ett kraftfullt program för självledarskap och personlig utveckling som kombinerar modern forskning med universella visdomstraditioner. Questen ger möjlighet att utforska och förstå ett större sammanhang, sina värderingar, drivkrafter och att stärka djup närvaro  genom att träna förmågan till observation och uppmärksamhet.

Under en Quest kombineras starka upplevelser i naturen med närvaroträning och kreativitet. Den personliga utvecklingen bidrar både individuellt utveckling som för utvecklingen i en grupp.

Var?
Vi erbjuder Quests på väl utvalda platser i Stockholm skärgård och i de Jämtländska fjällen, tex:

Ekskäret i Stockholms skärgård

Vålådalen i Jämtland

En Quest kan variera mellan 24 timmar till 8 dagar

Dag 1
Incheckning – Inledande samtal, reflektioner och övningar. Introduktioner till några enkla med mycket kraftfulla mentala modeller som U-process (länk).

Dag 2
Fm – Samtal, reflektion och förberedande övningar inför Solo. Solo är en central del av Nature Questen som deltagarna tillbringar själva på en väl vald plats ute i naturen. Det kan t ex vara på en egen ö i Stockholms skärgård eller högt uppe i fjällen.

Dag 2-6
Solo – Solotiden kan variera från 1 dag till 4 dygn.

Dag 6 – 8
Tid att integrera upplevelsen av Solot genom reflektion och övningar.

Tidigare deltagares erfarenheter

”De tre dagarnas Solo var en av de mest kraftfulla verktygen för personlig utveckling jag kommit i kontakt med. När vi lämnar våra liv och distraktionerna bakom oss och ensamma ger oss ut i det vilda för att möta det som ligger framför oss händer något. Vi börjar se oss själva och de tankar och mönster som sällan kommer till ytan. De insikter som kommer under en solo är inte kognitiva, de är känslomässiga och därför mycket mer kraftfulla när det kommer till beteendeförändring. Upplevelsen är svår att sätta ord på, den måste delas och kännas, men jag lovar dig; den var av ett livsavgörande slag.”

Erik Fernholm, forskare inom kognitiv neurovetenskap, positiv psykologi samt evidensbaserad coaching.   

Jag minns dygnen under Solot. Det skimmer som vilar över de där speciella händelserna i livet som har ett ”före” och ett ”efter”. När distraktionerna försvann uppstod två ”möten”. Det första mellan mig själv och vår fantastiska planet och hela himlavalvet. Ett möte som plötsligt löstes upp i känslan av att jag var också detta. Begreppen ”ut i naturen”, ”vi måste vara rädda om naturen” kändes plötsligt så fel. Jag är natur!

Det andra mötet var mötet med mig själv. Tankarna, som visade sig genereras ut föreställningar och mönster, kunde i ”tystnaden” träda fram i ljuset på den lilla bergsplatå där jag slagit läger. Identifieringen med mitt inre släppt. Naturens tvingande kärlekskraft. Känslan av gränslös frihet och tillit infann sig.

Marie Ryd, vetenskapsjournalist, grundare av tidskriften Holone och doktor i medicinsk vetenskap.

 

Lovade en rapport från min nature quest i Vålådalen. Inte helt lätt då det dels är svårt att syntetisera upplevelsen, dels för att jag inte vill omskapa min upplevelse i stories som sen blir till sanning. Men jag håller mitt ord och ger det en chans. Vill så gärna dela med mig av en liten glimt av vad jag varit med om. Och det är lättare i text än i ord. Det smärtar att jag inte har några bilder, men det var ett aktivt val då jag lämnade all elektronik bakom mig.

Jag är pånyttfödd. En vecka varav 4 dygn i solo, dvs. själv i en mindre cirkel, utan mat, utan sällskap. Bara jag och naturen, mina tankar och närvaron. Inte så mycket annat att göra. Hämtade mitt vatten från, och badade i, den iskalla fjällbäcken, som såg ut som något från Sagan om ringen. Och utsikten, oh my god. Jag har rest mycket i mina dagar, och sett många vackra vyer. Detta var något utöver det ordinära. Valde en blåsig plats på en bergskam med utsikt över en vidsträckt dal med tre glittrande sjöar, snöbetäckta fjälltoppar i öster, i söder och Norges majestätiska fjällkedja i väster. Fjällvädrets uppfriskande nyckfullhet och solens resa över himlavalvet. Solnedgångar att dö för.

Dagarna och minnena flyter ihop. Vid ett tillfälle, efter årtiondets hagelstorm där jag ligger ensam i tältet och undrar om det ska blåsa sönder, spricker himlen så smått upp och jag möts av regnbågen på ena sidan av dalen och solens strålar som skär ner genom molnen på andra sidan, som i en katedral. Det är svårt att inte bli ödmjuk vid ett sådant tillfälle. Eller när helikoptern, det första jag ser från civilisationen på tre dagar, flyger rakt över mitt huvud och försvinner västerut, och jag bryter ihop i tårar och tacksamhet för att jag är en del av något större än mig själv. Och sen skrattar högt inför min egen begynnande galenskap.

Jag bär med mig många vackra ögonblick. Det viktigaste är dock vad jag tar med mig framåt. Känner först och främst ett mycket starkare band till och ödmjukhet inför naturen än tidigare. Jag antar att det är vad som händer när det inte finns så mycket annat att göra än att studera en humla i en timme. Eller när jag står i full mundering i hällregn och blickar ut över åskvädret och blixtrarna på andra fjälltoppen. För det andra inser jag att jag gjort en enorm resa de senaste åren, och jag känner mig mer grundad än någonsin. Upplever en stark tillit till livet och till mig själv, bortom de yttre symboler för framgång som vi ofta omger oss med. Inser hur viktigt det är att agera med intention och eftertänksamhet, inte reaktivt och av slentrian. Bär också på en väldigt djup närvarokänsla. Blir lätt tårögd inför det vackra, ett musikstycke kan få mig att helt släppa det jag gör och stanna upp som i trans i flera minuter. Inser att livet är ett mysterium, och jag har bara nu att leva det till fullo.

Ödmjukhet och närvaro, vänner. Det är fina ord.

Ville bara förmedla en liten glimt, hoppas det gav något. Rekommenderar alla att göra detta.

Stefan Ekwall, grundare av Nation Humanity  2014.07.08

>> Läs mer eller boka din Quest